D7

Stockholms Spelkonvent 1996


Från början var vi var en grupp människor som satte oss ner för att skriva konventsäventyr åt Stockholms Spelkonvent -96, och vi satt hemma hos en man och hans två datorer och skrev i skift. Vi satt och bollade idéer, skrev in de två originalen Frein & T.Z. i varje äventyr, och slängde in på tok för många tavernor och värdshus som hette Gyllene Tranan, skrev så tangentbordet glödde och hade allmänt väldigt kul. Sova, det gjorde vi i skift, och man varierade sig med kosten alltifrån den nyttige Illúgi, som åt knäckebröd och drack mineralvatten, till matfreaket Björn, som hellre åt pizza med glass (eller motsvarande) som snacks, under tiden man arbetade eller befann sig i dvala. Det var en riktigt kul period, som kulminerade med vårt D7-rum, som byggdes upp på konventet.

Moroten
på Stockholms Spelkonvent -96

Moroten var en uppstickare på konventstidningsfronten, där sen tidigare endast Löken funnits. Löken blev mäkta förvånad då det kom en ny, vass tidning med liten dos självkritik och annorlunda innehåll. Det första numret trycktes av en tryckare på fredagens morgon, och tog konventet med storm. De delades ut gratis, som en kur mot allt ont, såsom loppor, solsting och cancer. De påföljande dagarna fick dock Löken låna ut sin tryckapparat till förmån för Morotens vidare fortlevnad på konventet, då den tryckare vi först anlitat hade stängt på helgen. I och med detta fick vi stå ut med diverse små pyramidsymboler och små bitska kommentarer från Lökenred. Det gjorde inget, och vi hyllade Ernst-Hugo Järegård, beskrev TORG, refuserade en artikel om den bästa analporrfilmen just då (vi hade trots allt lite ansvar för sedligheten, D7's sedlighet åtminstone, och sånt ville vi inte associeras med). Vi började på den uppmärksammade följetongen på baksidan, som med irriterande avbrott när sidan tog slut gjorde att man helt enkelt fick hålla sig om man vill läsa resten, tills nästa nummer kom ut.

Den kände Olle Sahlin kom under konventets slutskede upp och förklarade hur lustigt det var med att det fanns två tidningar på konventet, och särskilt då eftersom deras namn var Moroten och Löken, eftersom han hade läst en bok om att det fanns två typer av människor, Morötter och Lökar. Morötterna var de som var lite fräcka, snabba i vändningarna och lite mer 'pushiga', medan Lökarna var de mer tillbakadragna som sällan tog chansen o.s.v. Det var kul. Sen frågade han varför vi hette D7, och vi förklarade då helt kort och gott att det var för att vi var sju stycken personer som skrev äventyren. Kommentaren blev, om jag inte missminner mig: "Oh, vad fånigt!" Fast det sades nog mer med hänvisning till att han inte hade tänkt på det tidigare . . . vilket ju VAR lite fånigt, ju . . .

Äventyren

De äventyr vi i D7 skrev till konventet var sju eller åtta till antalet, och dessutom fick vi i egenskap av egna-rums-innehavare stå till tjänst som lagerlokal för de äventyr som skulle ut till de spelledare som skulle spelleda just de äventyr som då fanns. Vi avlastade sålunda receptionen och gjorde oss populära för att konventet då framstod som trevligt, mysigt och lagom kaotiskt. Vi hade en riktigt 'preussisk' reda på sakerna i vårt rum, så sakerna kom dit de skulle helt enkelt.

De äventyr vi skrev var i s.k. Fri Form, och D7 gjorde anspråk på att ha myntat begreppet, och vi kallade alla våra alster för kompositioner, våra karaktärer blev roller och grundegenskaper ersattes med detaljerade beskrivningar av rollens utseende och karaktär, vilket mottogs väl av konventsdeltagarna. "Siffror? Baahrgh" som Ernst-Hugo skulle sagt.

NAMNET

D7 fick sitt namn från början DELS från den slags sjusidiga tärning, (som är rätt speciell, där 6 och 7 faktiskt kommer upp oftare, eftersom tärningen är lite felkonstruerad) DELS från det faktum att vi faktiskt var SJU personer som jobbade med konventet. De som var med från början, när vi hade det konstituerande mötet (jo, vi hade ett, men sen har vi legat i dvala på föreningslivsfronten och umgåtts mer eller mindre som vuxna människor med vanliga liv (huga!)) var, Björn Kauppi, Tobias Wrigstad, Jakob Wohlert, Tommie Nygren, Anna Sjöman, Illúgi Ljotsson och Thomas Burgess. Under Stockholms Spelkonvent -96 associerades den allvetande Martin Brodén, och namnet D7 hade ej längre betydelsen av antalet i gruppen.

MEDLEMMARNA

De som varit, och / eller är associerade med D7 är för tillfället en hel hoper människor. Vilka det är vet jag inte. För det vet de själva, när man känner att man omfattas av en speciell känsla, som man kan kalla "det fria skapandets konst"-atmosfär, då har man kommit en hel del på vägen. Faktum är att vi inom gruppen inte längre umgås så ofta som åtminstone författaren av denna sida skulle vilja, men jag hoppas att det kommer bli bättre sen. De som med all säkerhet fortfarande skriver konventsäventyr i D7's namn är i alla fall Tobias Wrigstad och Björn Kauppi.