Under 2000-talets första århundrade förändrades livsvillkoren på Jorden i snabb takt. Tekniska och politiska nyheter avlöste varandra i en aldrig sinande ström. En ny rysk revolution ägde rum år 2011 och efter ett halvårs anarki var sovjetunionen åter ett kejsardöme. Staterna bakom järn-ridån följde, en efter en, Storebrors exempel och år 2020 hade lugnet lagt sig över de forna kommunist-staterna. Snabbt slöts en vänskaps- och försvarspakt med USA. Alliansen krossade sen den Stor-kinesiska Folkrepubliken i en serie blodiga slag. Bland annat detonerades fem kärnvapen innanför den kinesiska muren. De västeuropeiska länderna protesterade halvhjärtat, upptagna som de var av nationella stridigheter mellan politiker och storfinansens företrädare.
De styrande hade också annat att tänka på. Miljöförstöringen spred sig ytterligare och växtcancer blev ett allvarligt problem och hot mot världens livsmedelsförsörjning. Kalhuggningen av de stora sydamerikanska regnskogarna fortsatte med oförminskad kraft. Till följd av detta (enligt snabbt nedtystade vetenskapsmän) inträffade en del underliga klimatförändringar i de tropsika och subtropiska zonerna.
Den tekniska utvecklingen gick framåt med stormsteg. Datorerna blev mer och mer sofistikerade och fanns överallt. De första cyberdatorerna, där man kopplade samman mänsklig och artificiell intelligens såg dagens ljus. I och med detta ökade också kontrollen av individerna. Det blev nödvändigt att använda datoriserade ID-kort till nästan samtliga samhällsfunktioner.
Parallellt med detta gick rymdforskningen vidare. Den första i en serie månggenerationsskepp sändes ut för att ytterligare vidga människans kännedom om universum. Strax bortom Pluto förlorades kontakten med det gigantiska skeppet, som sen dess inte hörts av. År 2060 landade för tredje gången, en bemannad rymdsond på Mars. För tredje gången togs också mineral- och växtprover för transport till Jorden.
Vid en forskningsstation i Arizona skedde så katastrofen. Några sekunders ouppmärksamhet orsakade en läcka i ett lufttätt rum. Det räckte för att en okänd organism skulle sprida sig. Till en början hände ingenting. Organismen var ofarlig, men den förökade sig snabbt och började plötsligt förändras. Tre år efter olyckan bröt en fruktansvärd farsot ut. Den började i Kina och spred sig snabbt över hela jorden. Över en miljard människor dog under de följande två åren och paniken var total. Regeringarna åsåg maktlösa sjukdomens härjningar. Inga kända mediciner hjälpte, och hade man en gång smittats var chansen att klara sig minimal. De som överlevde sjukdome dukade inte sällan under i de kravaller som alltid avslutade allmänhetens protester mot att ingenting gjordes. Prognosen var enkel: mänskligheten höll på att dö ut.
År 2075 samlades de regeringar och statsöverhuvuden som fortfarande fanns kvar till ett krismöte. Man beslöt lägga alla resurser på att bygga slutna underjordiska städer som skulle vara självförsörjande. På det viset skulle mänskligheten få en sista chans att överleva. Satstningen var riktig och tio år senare var städerna, som kallades enklaver, de enda platserena på jorden med mänskligt liv. Så gott som allt djurliv och över 50 procent av jordens växtlighet dukade under för farsoten.
Enklaverna var dock inte en slutgiltig lösning. Efterhand fick man problem med energi, näring och avfall. Ganska snart skulle man tvingas återvända till jordytan. Forskarna satsade allt på en djärv plan: de beslöt att genmanipulera ett stort antal dju, människor och växter i hopp om att skapa en mutation som kunde överleva på ytan. En stor mängd mutationer uppstod i laboratorierna och släpptes ut i den förödda världen. De flesta dog, men en del anpassade sig till de nya förhållandena. Långsamt återuppstod en fungerande ekologi. Visserligen olik den första, men någorlunda stabil.
Under tiden försämrades relationerna mellan de olika enklaverna. Upptäckter hemlighölls och spioner aktiverades. Försök saboterades och betydelsefulla personer utsattes för komplotter. År 2103 utbröt ett krig mellan enklaverna. Det var ett grymt krig utan vinnare. Tolv år senare övergavs och utplånades de sista enklaverna. En mängd fusions- och fissionvapen hade använts och under närmare 20 år låg strålningen i atmosfären på över 100 REM. Långsmt förvandlades dock det radioaktiva nedfallet till relativt ofarliga isotoper. Men det var inte bara det radioaktiva nedfallet som förvandlades - livsformerna på jorden på jorden förvandlades också.
Det visade sig att de laboratorieframställda mutationerna hade en mycket instabil arvsmassa. Mutanterna muterades på nytt och ett virrvarr av raser och arter spreds över jorden. Nu har det gått ungefär 400 år, och världen är full av mer eller mindre underliga varelser, rester av den forna teknologin och starka viljor som vill bygga upp en ny civilisation. Världen i Mutant väntar på dig!