VINNA ELLER FÖRLORA?

Att man har olika syn på rollspel är naturligt. Alla gillar inte samma filmer, samma mat eller samma personligheter. Likadant är det med rollspel. Det är svårt att säga vad man egentligen siktar på eller hoppas uppnå med rollspel. Målet bör dock vara att ha roligt tillsammans.

Ens karaktär tycker kanske att världen man spelar i är en stor och farlig plats, och nöjer sig med att lyckas klara upp en fickstöld (eller begå en!). Man kan också vara en sprättig adelsman som tycker att det är dags att ansa drakar i bergen, eftersom de blivit "lite för många till antalet". Någon kanske gillar att slåss, och tar värvning i en legoarmé som strider i ett inbördeskrig eller liknande. Någon gillar eventuellt att resa och se okända platser, eller varför inte att komponera poesi?

Det finns många sätt att spela på, och de flesta har en uppfattning om vilket de föredrar.

Det går alltså inte att säga hur man "vinner" i ett rollspel. Man kan ha kortsiktiga mål (döda monstret, rädda prinsessan, hitta skatten) eller långsiktiga (bli en berömd poet, få erkännande som en skicklig trollkarl eller göra ej bördig jord bördig). Sättet man försöker nå målen på är nästan oändliga, bara fantasin sätter gränserna.

Att förlora i rollspel brukar innebära att man på nåot sätt måste sluta spela sin rollperson. Det kan bero på att rollpersonen dör, att man blivit så ondskefull (eller hjältemodig) att man övergår i SL:s "vård" (kanske för att återkomma som en ärkeskurk...?), eller att man helt enkelt inte passar i gruppen (man kanske har begått någon hemskhet mot de övriga i gruppen som gör att man blir utsparkad).

Under årens lopp har vuxna och media uttryckt oförståelse inför rollspel och till och med gått så långt som att dra slutsatser om att tragiska händelser som självmord, våld och diverse dåliga nyheter orsakas av rollspel. Jag anser personligen att man får räkna med att rollspelare är som vilka vanliga personer som helst som har en hobby. Att glömma bort vilka negativa konsekvenser rollspel kan få ska man dock inte göra.

Jag är varken beteendevetare eller psykolog, men har sett vissa tendenser till olika typer av beteende som inte tolereras i vårt vardagliga liv, men som under spelmötena tolereras, ja rent av uppmuntras i vissa fall. I detta läge har den som leder spelet en viss plikt att stävja tendenser han bedömer olämpliga. Dock, om själva genren är splatter-våld med blodstänk och motorsågar inblandade, så kan dessa spelmöten (nog så hårresande för en "icke-invigd") te sig fruktansvärda.

Jag uppmanar alla som har frågor eller funderingar om rollspel (nu tänker jag främst på fantasi-rollspel, alltså inte de psykologiska varianter eller "professionella" rollspel, som i samspelet chef-anställd används för att utveckla tekniker för att handskas med konflikter) att vända sig till Sveriges roll- och konfliktspelsförbund SVEROK.

Tillbaka